Retstickor

Våra katter har inte fått se så mycket av utsidan hemma hos oss. De smet ut en gång och tog sig ett ärevarv men det är då allt. Om de kommer att få se utsidan desto mer är lite oklart, vi bor nämligen på dödsrääto. Visst, katter lär sig och åtminstone blir de inte överkörd fler än en gång. Men jag är inte en person som vill ta ny katt varje vår och en katt kan väl vänja sig med att bli innekatt? Hur det blir med hela inne-/utegrejen får vi se. Ut slipper de inte på en tid hur som helst eftersom de inte lystrar till sina namn o kommer när man ropar.

Men nu verkar det som om våra gårdsfåglar, talgoxarna, vet om detta "problem". Jag hade då aldrig trott att jag skulle få skylla en väckning på en liten ynka talgoxe men denna gång var det nog så. Den lilla retstickan satt i syrenen utanför sovrumsfönstret och sjöng för katterna. Så ni kan ju gissa vad katterna gjorde. Joo, de krafsade på batteriet en bra stund innan Castro kom sig upp på fönsterbrädet. Väl uppe ställer han sig på bakbenen och raklång mot fönstret. Där står han och krafsar mot en irriterande liten talgoxe.. Inget vidare ljud att sova till.

En annan retsticka som oxå utmärkte sig idag var en telefonabonnemangs-försäljare. Hade förstås glömt att sätta telefonen på tyst. Men hon/han fick ingen pratstund med mig eftersom jag lade samtalet på tyst och svängde på mig för att sova vidare.