Om mig

Mitt foto
Österbotten, Finland
Jag är 25 år gammal och lever tillsammans med min lilla familj i vårt eget hus på landet. På bloggen skriver jag om min vardag och det som händer i livet just nu. Välkommen med bland funderingar kring bakning, blöjbyten och andra vardagssysslor.

onsdag 6 oktober 2010

Sista vilan

Vi begravde Ceasar idag. Han fick sista vilan under ett par aspar i trädgården. Jag ville hans plats skulle vara där. Under löven han så gärna hade lekt med. Träden får växa o gro i hans ställe och jag får minnas.

Varför, det vet inte jag och ingen annan heller.

I måndags om kvällen när jag kom hem från jobbet satte vi oss framför tv´n. M hämtade Ceasar som sov i gästrummet. Han satt i M´s famn när han plötsligt blev helt frånvarande. Han reagerade inte när jag förde handen framför hans ansikte. Så plötsligt blev han helt stel och rasade ur M´s famn ner på golvet. Där krampade han en stund. Steg sedan upp och gick bara runt i cirklar. När han sedan försökte gå mot spisen gick han mest på frambenen och bakdelen slängde precis som om han blivit påkörd. M o jag skyndade oss till köket. Jag letade nummer till dejourerande veterinär o M fixade honom malet kött. Så kom katten till köket, gåendes. Man kunde tro han var lätt berusad som han gick lite lätt vinglande. vi satt på golvet med honom o försökte få honom att äta. Tonfisk, maletkött o grädde. Han åt lite medan M ringde veterinären. Hon kunde inte mer göra än be oss ge honom disperin eller asperin. En katt som inte äter godsaker äter inte medicinen heller. Ceasar bara slickade på maten och åt inte desto mer. M satt uppe med honom till klockan 03.00 den natten.

På tisdag skrev jag med väninnan M och bad henne om råd. Hon bad oss uppsöka veterinär och M fick tid till småbönders på eftermiddagen. Jag var tvungen att åka till jobb och kunde inte åka med. Jag hade bara en önskan; " Ta hem vår katt levandes".

Det var vad vi trodde, hoppades och innerst inne önskade.

Väl på jobbet uppdaterade M mig om hur situationen var. De gav Ceasar dropp och tog blodprover. Proverna visade på förhöjt levervärde, det var inget de kunde göra något åt. Vidare i undersökningen kom det fram att katten hade en tumör i magen. Den kunde de operera. Med M på plats och en tårögd jag i arbetet tog vi beslutet att en operation var onödigt. Vad hjälpte det att operera en tumör om katten en vecka senare dör av leverfel? Så en på var plats, i lika jobbig situation, valde vi att låta dem avliva honom. På så vis behövde han inte lida mer. Tumören gjorde att han inte kunde äta normalt. Hans mage var "förstörd" och kunde inte bryta ner maten. Så Ceasar fick somna in..

Vad som orsakade leverfelet vet ingen. Om han kunde ha räddats? tja, om vi skulle ha agerat tidigare och sett att han var sjuk så ja kanske. Men en katt visar inte att den är sjuk. Den lider i sin tystnad och försöker vara till lags. Kanske är det just därför han varit så kelsjuk på sistone? för att visa att han tycker om oss, men måste lämna oss..

Under asparna sover han nu. vårt omtyckta lilla busfrö.

3 kommentarer:

Maria sa...

vojj nejj :( stackars lilla kisse!

Anonym sa...

;( va fint skriva. kram! -elle-

Anonym sa...

Så kan det gå... Ni gjorde vad ni kunde! Kramis /Marie