Lättja

Visst är det enkelt att bara bänka sig i soffan med en het kaffekopp och en bulle. Att bara sitta där och njuta av det goda samtidigt som man låter fötterna vila på en liten pall och ögonen fäster blicken på dumburken...

STOP!

Det är precis där felet sitter. Mellan ryggstödet och kaffemuggen. Alltför ofta bänkar vi oss ner. Tittar på något helt onödigt som vi inte ens är intresserade av och inbillar oss att vi helt enkelt behöver det goda vi trycker i oss. Nå, hur känns det sen ett par timmar senare? När vi kanske har bänkat oss framför datorn istället och läser varandras bloggar. Så inser man att någon där ute har varit aktiv idag. Då ångrar man sig. Men gör man något åt det? nope.. sällan. istället kanske man tröstäter lite till. fy på oss!

Så avundas man sen alla som verkligen kommer sig för att aktiver sig. Som orkar ta tag och göra en förändring. Som håller sig till kosten och motionerar. Man inbillar sig att det krävs en stor förändring och att man absolut inte kan göra det själv. Man intalar sig själv att man försökt så många gånger och att man bara misslyckas, så det är onödigt att försöka..

FEL!

Alla kan, om alla vill, för alla orkar! mer eller mindre.
Små förändringar kan göra en stor inverkan. Idag var jag ute o gå 50minuter. Det känns helt bra, jag är nöjd. Men jag vet att jag inte kommer att hinna imorgon. Men även om jag inte är lika aktiv varje dag, så är varje motionspass ändå viktigt! Man måste bara börja försiktigt, en dag i taget..