konsten att blogga

Det är visst bara att inse ett faktum. Det är en konst att blogga. Att kunna skriva något som människor vill läsa. Att hitta det temat som intresserar för stunden. Eller så ska man vara villig att vika ut sig själv inför allmänheten och berätta allt om en själv. Jag kan nog ingetdera av det. för som ni märker bloggar jag endast när jag har lust, ork o vilja att göra det. sån är jag.

underligt nog är jag som en fisk mot strömmen. ber någon mig göra det som alla andra gör, ja då gör jag motsatsen. för hur många är inte medlemmar i facebook vid dehär laget? tjaa.. de flesta utom jag skulle ja tro. o varför är inte jag med? joo, jag gör det motsatta. för min teori är att alla kommer tibax ner på jorden nångång o vill man mig något, ja då finns jag här. kan faktiskt inte påstå att jag missar så mycket av inte delta i den stora communityn. jag mår helt bra utan den.

flumm flumm.. :)

bilden ovan är en bild av rastlöshet. kanske skulle passa som förlovningsbild? eftersom vi fortfarande inte har sänd ut några sådana. eller är det kanske oxå en del av mig/oss, att gå mot strömmen och inte göra som andra som sänder ut förlovningsbilder...