.mamma hormoner.

Plötsligt inser jag att katten inte har synts till på en stund. Det är -21 grader på utsidan, så vår lata lille Hagbard trivs inte så bra på utsidan. De senaste dagarna har han i princip gått ett varv runt huset för att uträtta sina behov och sedan satt sig i ett synligt läge så att Ebba kan meddela att han vill in tillbaka. Ett speciellt skall för husets egen katt. Nåja, jag har nu inget minne av att jag ens släppt ut honom så istället börjar jag leta mig genom huset. Han har sina standard ställen att mysa på så genomsökningen är rätt simpel. Sängen-skrivbordet i kontoret-vid batteriet i hallen-kökssoffan-bastun. Men katten lyser med sin frånvaro. Sista riktiga gömstället-under gästrumssängen i lådan, - check- ingen katt. Dags att leta sig tillbaka i minnet, har jag kanske stängt in honom någonstans? Aaah.. hobbyrummet, när jag på förmiddagen hämtade mat ur frysen!
Precis där var han, mycket glad över att se mig. Instängd med sin ensamhet och rastlöshet i ett rum på några enstaka kvadrater hade han roat sig med att bita sönder en av lilla H´s klädlådor. Något måste man ju fördriva tiden med. Sen hade han förstås uträttat sina behov, på mindre lyckade platser. I hobbyrummet står nämligen barnvagnen. Behöver jag ens skriva att det var den han använt som toalett? Av mängden att döma hade han verkligen försökt hålla sig tills jag hittat honom. För allt var vått, genomvått, översta täcket, sovpåsen och madrassen. Så nu tvättar jag då vagnens inredning åter en gång. Rätt bra tajming med tanke på att vi inte använder vagnen i denna köld. O alla delar i vagnen är tvättbara så det är inget jag oroar mig för-jag har ju tvättat dem en gång tidigare. Så..jag kan inte ens vara arg, om det sen beror på hormonerna eller det faktum att jag själv stängde in honom.