
Dags att fira alla marsbarn.
Inser att min blogg sällan uppdateras -konkret iaf. I huvudet uppdaterar jag den nu som då, mest med vardagsmat. Inte ordagrant mat då, men små upptäckter, bakande och förargelser.
Min största fasa för stunden är plogbilen, den kommer förstås också men som tur åt samma håll som oss och färden fortsätter. Vädret är ju bara perfekt för att ge upp för små motgångar. Skorna är inte helt vattentäta och det självklara valet hade varit gummistövlar men det är inget att göra åt nu. Snart framme, bara några vattenpölar och slaskområden kvar. Vi når målet och H halvsover. Ett snabbt besök genom butiken och promenaden fortsätter. Jag bestämmer mig för att ta den långa vägen hem i hopp om bättre väglag. Sidovägen är betydligt bättre och mindre trafikerad. Istället fördröjs vi av en pratstund med en kvinna från byn. Lite längre fram längs vägen kommer fadderns farmor ikapp oss och gör oss sällskap en bra bit. Det fina vädret lockar ut motionärerna men alla verkar vi ha samma slutdestination, hem till en kopp nybryggt kaffe. Vi tömmer postlådan på reklam och rullar in på gården, H verkar ha somnat. Jag passar på att fota lite vårtecken och hunden springer löst en stund på gården. Påväg in kan jag konstatera att fröken är klarvaken igen, jag tar inne och inser att hon är genomsvettig. Visst är det bra att ha varmt, men idag blev det för varmt.