Den röda lilla hönan

Nu har jag kommit in tillbaka efter två timmars arbete i snö. Det blev inte så att jag väntade tills det ljusnade utan använde mig istället av pannlampan. Egentligen var det lika bra, för på så vis hann jag få bort en hel del sommarlämningar innan alla förbipasserande bilar kunde konstatera vad jag höll på med. O jösses vad det var mycket som gömde sig under snön! Förhoppningsvis har jag fått bort allt nu så att inget fryser sönder i vinter. Men när man då försöker få in alla prylar i förråden konstaterar man att här borde man också städa. Så det ena leder ju till det andra, mer jobb helt enkelt. När jag höll på där o plockade så kom jag och tänka på sagan om den lilla röda hönan.

När jag var barn hade vi en bok hemma som handlade om den lilla röda hönan. Hon frågade hjälp av sina vänner med det slutade alltid med att hon gjorde allt själv. Det gick liksom enklast så. Lite lika var det med utearbetet nu oxå. Men en sak lämnade fortfarande ogjort och det får M ta itu med på eftermiddagen när han kommer hem. "Vägaroiskona e fortfarand int utstika"

Man kan ju konstatera att det finns en liten röd höna i varje hem. Fast där kallas hon oftast mamma. Sådan är min mor, hon fixar o trixar för alla men till skillnad från berättelsens höna så delar min mor brödet med oss alla.

Hela berättelsen om den lilla röda hönan hittar du här.