Först planerar man allt i flera månader innan. Man bokar kyrka, präst, festutrymmen, frisör etc.. man beställer mat, kontaktar blomstertjänster, bestämmer tårta och köper/hyr klänning. Ja, alla små detaljer skall antingen fixas eller bestämmas. Om man har börjat i tid så har man bra tid över den sista veckan. Det hade iaf vi. Så då får man vänta.. o vänta.. o vänta. Det känns som en evighet. Sen plötsligt står man där framför kyrkans dörrar. Vaktmästaren som är på plats ser mer nervös ut än oss. Plötsligt är dörrarna öppna och man känner nervositeten komma över en som ett plötsligt sommarregn. Men man fortsätter sin färd framåt, o lika fort som dörrarna öppnades framför en så stängs de bakom en och man är en gift kvinna och en gift man på stentrappan framför kyrkan. Så börjar festen- o så är det slut.
Det går så fort sen när det börjar.. så overkligt fort. O plötsligt är vardagen här. Man går tillbaka till rutinerna man hade innan allt prat om bröllop började. Det är mest som vanligt igen.
Men även om det hela gick väldigt fort,
så har vi kvar en massa fina minnen från vår egen bröllopsdag.
3 kommentarer:
Fint skrivet!
Javisst får du det. Har haft den redo att ta med till ert + en del andra grejor men har bara inte blivit av.. Ses!
He vart så att ja int kom heim na heldä så he sko entå int ha gai. :) Men nästa gang ja kombe heim ska ja hör åv me. He tar en stånd fyri M kan koma fö ha ska vara läng jär i Vasa fyri a slipper heim nästa gang. Ha bara jobbar o jobbar. :) O hödu, int gör e na fast e e vardag, bara e e en fin vardag me ha man tycker om! :) Kramar!
ni var no så fiin så. å he e ni no civilt å. tack för att vi fick va me. vi hörs. -e-
Skicka en kommentar