Sommaren är på kommande och allt är minsann frid o fröjd. Men likväl har jag en resfeber som heter duga! Jag vill inte iväg nu, nej nu har jag alltför mycket att stå i. Hela trädgården ska skötas, en fest ska planeras, livet ska levas. Men jag vet redan nu att hösten kommer emot och så även vintern. O på nåt sätt vill jag redan nu få börja vänta på att komma iväg då. Räkna ner dagarna o se fram emot smärtan av landningen. Det är sjukt, jag vet. Men när man längtar, saknar o väntar på att få se världen då väntar man även på smärtan som kommer i mina öron så fort planet går ner för att landa. För då vet man ju på ett sätt att man är hemifrån, på riktigt.
Ifjol besökte vi Playa Del Ingles, året innan var det Malta. Våren före det var vi till Tallin o här emellan, jaa .. har vi förstås hunnit med mindre kryssningnar på östersjön, resor till norr o söder inom Finlands gränser samt andra gemytliga utflykter.
Men nu vill jag iväg. I vår blev det ingen resa som tidigare år. Varför? Tja.. man kan få fester att kosta pengar ;o) Istället bär det av nästa vår, så är iaf tanken. Men när man börjar längta o vänta redan nu blir väntan troligen oliiidligt lång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar