Citatet som får stå som bloggrubrik lånar jag av en arbetskollega. Några av de högre hönsen på firman struttade runt på golvet med en gäst idag och deras kunskap gällande maskinerna var på rätt låg nivå.
Men för oss vanliga dödliga stämmer citatet in rätt ofta. För hur många gånger lovar vi oss själva att lägga om matvanorna och motionen? O hur många gånger håller vi löftet? Personligen är jag nog en riktig jojo-bantare. Men å andra sidan är väl det bättre än ingenting. För det tyder ju på att jag iaf stundvis kommer mig ut o motionerar.. o ja, nu är jag igång igen.
Nu har jag en ny teori som skall prövas. Det är ingen ny bantningskur för er som trodde det utan snarare något som bara ploppade fram mellan öronen på mig idag. En teori fram tills den blir praktisk m.ao. Såhär är det ju, att dagens barn spenderar rätt mycket tid framför datorn o spelkonsoler. En del föräldrar försöker minska dessa många långa timmar framför skärmen genom att skapa dem en möjlighet att förtjäna sina timmar framför spelen. För att t.ex få spela Guitar Hero en omgång måste ungen spendera 30minuter utomhus, eller för att ens få köpa det nya bamse spelet så måste barnet städa sitt rum 1ggr/vecka under en månads tid. Kraven, eller utbyten av dessa slag är oändliga. Men om vi som vuxen gör detta mot/för ett barn, borde vi inte kunna använda samma princip på oss själva? eller iaf försöka ha den disciplinen?
Det är min nya teori, o den skall nu provas på följande sätt. För att införtjäna tv tid skall jag motionera motsvarande antal minuter jag vill se. För jag har blivit en riktigt soffpotatis med många favoritserier.. Så idag påbörjades denna "motionsform". Direkt efter jobbet tog jag en rask promenad på 1½timme. Dessa hade jag tänkt använda framför kvällens del av "Biggest looser" (passande eller hur?) Fast nu blev det inte så. Mina 90 minuter har nyss brunnit upp framför filmen som tv4 sände igår, Music& Lyrics. Ingen dålig film, men eftersom jag nu är utan minuter är det dags för en kvällspromenad med maken...
Inatt var det premiär för kupévärmaren och motorvärmarsladden. Det visade sig att de båda behövdes. Temperaturen var inte mer än -2 grader på jobbet när jag sökte mig hemåt i morse så visst var det skönt att sätta sig i en varm bil. Snart är det även dags att byta till vinterdäck hos oss. Jag föredrar att byta i god tid just pga av att jag skiftar och rör mig på de tider när svart isen är som värst,även om det betyder att vinterringarna nöts lite onödigt nu under hösten.
Det blev en kvällslänk i det smått kyliga men vackra vädret. Innan vi begav oss iväg så kollade vi ruttens längd på googles kartor. Detta för att veta på ett ungefär hur långt och hur länge vi skulle gå. O förstås, för att veta vilket kilometerantal vi fick skriva i motionshäftet. Sagt och gjort kvällens rutt skulle bli 6,3km vilket kändes lite jämfört med vår vanliga rutt till Forsnabbas motionslåda på 5km. Nåja vi gav oss iväg och tänkte inte desto mer på det. På den sista etappen hemåt konstaterade vi att trots vår raska takt hade vi redan gått ca 1½ timme. *pling* plötsligt gick det upp för mig var felet med vår beräknade rutt var. Jag hade noggrant gjort upp rutten hem-sisbacka-kyrkovägen-västerbackavägen..o där stannade min rutt. Jag glömt att fylla i den sista biten från Forsnabba hem. Så vår totala kvällslänk strandade på 8,9km! Vi skrattade gott åt mitt misstag o konstaterade att vi knappast kommit oss för att gå den rundan om vi kollat kilometerantalet i förväg. Inget ont som inte för något gott med sig.
Det dåliga vädret håller i sig men hos oss finns det iaf en fördel med det. För ett grått och tråkigt väder får mig att vilja baka. Idag blev det blåbärsmuffins i mini-format eftersom jag ville prova min nya muffinsplåt. Till utseendet blev de riktigt fina men smaken vågar jag inte uttala mig om ännu. Nu skall de nämligen packas ner och så skall vi dra iväg på kaffe till svärföräldrarna.
Resan över till Sverige i helgen var lyckad. Vi hade tur med vädret och fick se mycket under våra timmar i Stockholm. Vi hann gå igenom Gamla Stan, Kungsholmen och Södermalm innan vi besökte showen på Göta Lejon. Redan i våras bokade vi biljetter till Blue Man Group och nu var det dags för förestälningen. Den var mäktig! Inget som går direkt att beskriva utan det måste upplevas! Häftigt värrigare m.a.o. Har tyvärr inga fotografier därifrån eftersom fotografering inte var tillåten.
Det är förkylnings tider och jag är som vanligt drabbad. Näsan är stockad och halsen är sjuk- så om någon sitter inne med goda råd så kan ni dela med er av dem nu. *atjooo* I övrigt är det väl som vanligt hemma hos oss. Vi drömmer vidare om en ny resa till våren. Är det nån som är intresserad av att följa med ut i vida världen?