Nyckeln är bortlovad

Nyckeln till mitt hjärta gav jag för länge sedan bort till mannen med stort M . Nu är det mindre än två veckor tills vi ska gå upp till altaret tillsammans. Det är inget jag är nervös över, inte heller festen efteråt oroar mig. Vi tar det hela som det kommer , för något annat kan man ju inte göra. O inte kan vi göra oss nervösa på va andra ska tro o tycka, vi har ju själva bjudit in er!

Däremot ska ni som ännu har detta stora spektakel framför er veta att det ligger jättemycket jobb bakom ett bröllop! Man inser det inte före man själv sitter och planerar sitt eget bröllop. O inte ska ni tro att det finns någon vettig person att fråga eller någon bra bok att finna svaren i, nej. Det är bara att bena ut det ena efter det andra o sen hoppas på att allt flyter när dagen kommer. För inte ett bröllop är det andra likt. Så då kan väl inget gå fel heller?

Vi kan väl påbörja nedräkningen nu då,

-12 dagar kvar-

Veneziansk

Det blev tydligen en regning veneziad iår. Men vad gör det? huvudsaken är väl att man får spendera en kväll tillsammans med nära o kära utan att tv:n står på o stjäl uppmärksamheten. Att det regnar lite gör väl bara att man minns det bättre under kommande år. Tanken går tillbaka, "aah, det var den veneziaden som regnade bort.."

Vi ligger nu i startgroparna för att själva bege oss ut till villan. Ska bli riktigt skönt med en grillkväll där ute i familjens närvaro. M´s familj då alltså. Min egen är väl utspridd lite här o var, men så är det när vår familj inte haft någon egen villa. Inte kan jag påstå att vi lidit av det heller varken nu eller som barn. Raketer har vi sett iaf och villa livet har vi fått prova på hemma hos faster o hennes man.

Nåja, hoppas ni alla får en skön kväll o skjuter era raketer med lite förstånd!

/a

sukuvika

Som ni kan se på klockslaget så är klockan alldeles för mycket för att blogga. Eller snarare för lite om man vill följa dygnets timmar... det är juuh miss i nassen! (kl är 03:30)

sitter vaken o väntar hem min blivande som är ute på sin svensexa...
jag vet att jag får gå o lägga mig, men det lockar inte...
vill ha hem honom först. om ja så ska hämta hem honom själv.. :)

tur är iaf att jag påbörjar mitt nattskifte imorgon kväll. så något positivt är det med detta att förstöra dygnsrytmen..

men som rubriken säger, o likaså systerns onnen sanat, så är det sukuvika (släktfel) att man sitter uppe o väntar. nu tror jag mig ha fått en inblick hur våra föräldrar kände det de kvällar vi kom hem sent...

tårtmaraton

Hemma hos oss har vi semester och njuter i fulla drag. Ännu återstår nästa vecka av vår 3 veckors långa ledighet. Sen tar vi en mjukstart med två veckor på jobb för att då igen ta två veckors semester till. Härligt, inte sant? Speciellt om det vackra vädret fortsätter. O jaa.. det var väl precis det som utlovades? ;p

Men mitt i all ledighet har vi ju våra små projekt. Denna vecka har vi haft ett intensivt tårtmaraton. D.v.s att vi bakat 1-2 tårtor per dag. Bortsett från måndagen då vi gjorde hela fyra tårtor! *tummen upp för oss* Alla dessa tårtor skall avnjutas på lördag när det är min kusin o hennes fästmans stora dag, dvs bröllop. :)

Nu ska jag bege mig ut o påbörja nästa projekt. Dags att gräva bort lite matjord för plintarna..